Jag är rädd för mycket när det gäller min viktminskning. Min största rädsla är att jag inte känner mig smal när jag har gått ner mina 30 kilo. Jag har varit nere o snuddat vid 60 kilo innan men jag kände mig inte ett dugg smalare då än vad jag gör nu. Inte vad jag kan minnas. Men det är ju ett par år sen. Men tänk om jag inte blir nöjd när jag väger 55?? Tänk om jag vill fortsätta?? Jag är rädd för att huden inte ska hänga med när jag går ner. Jag är rädd för att få gäddhäng. (Har hört att det inte går att träna bort) Jag är rädd att brösten ska bli superhänginga o tråkiga. Jag är rädd att jag ska gå upp igen när jag lyckats gå ner alla kilo (det har hänt förr...) Jag vet inte om jag ens behöver vara rädd men det är jag. Kan inte hjälpa det. Men jag ser ju fram emot en del också. Att må bra för det första. Att känna mig sexig o attraktiv. Att kunna röra mig utan att bli anfådd och svettas. Att kunna köpa kläder som passar. Fina o sexiga kläder. Jag har ju satt mitt mål på 55 kilo till okt 2007. Jag har även ett mål att midjan, som nu mäter 110cm, ska under 85cm (siktar på 80). Jag har aldrig varit en "målmänniska" innan. Inte gillat att sätta mål o klara det. Jag blir bara besviken när jag misslyckas. Men nu har jag märkt hur viktigt det är att sätta upp Mål. Mål som motiverar och som känns realistiska. Att verkligen ha nåt att sträva efter. Det är nog därför jag har jojo bantat hela mitt liv. Ner lite, upp dubbelt så mycket. Ner lite mer, upp ännu mer. Såg att det fanns en bok som heter: "När jag fyller 30 ska jag vara smal" Det är mitt nya mantra. När jag fyller 30 ska jag vara smal!När jag fyller 30 ska jag vara smal!När jag fyller 30 ska jag vara smal!När jag fyller 30 ska jag vara smal!När jag fyller 30 ska jag vara smal!Kan dessutom tipsa om boken Du är vad du äter av Gillian McKeith. Där står det mesta om vad och hur man bör äta.