TACK! Från djupet av mitt hjärta! TACK!!

Att ha så många händer som sträcker sig efter en när man trillat ner i ett djupt hål och knappt kan ta sig upp igen, är enormt mycket värt.

TACK!!!! TILL ER ALLA!!!!  =)

Jag trillade, slog mig och satt o grät över det länge. Men nu klättrar jag uppåt igen. Vet e fan vad det var egentligen som gjorde att jag kännde som jag gjorde. Om det är min kvinnokropp som spökar eller vad det var. Det blev i alla fall en del tröstätande. Och det känndes bra. Det erkänner jag. Men det är väl just därför det är just TRÖSTätning. Jag var inte alls kompis med mig själv. Nu sparkar jag bort tomma godispåsar och glasspaket och går vidare.

Men visst är det så att fokus just nu ligger på pluggandet. Ett problem när man läser på distans är ju diciplinen. Att kanske inte ta sig den tid man behöver. Men jag kör på andra hållet. Jag tar mig för mycket tid. Väljer bort motion och att laga vettig mat för att bara plugga. Jag blir för inne i det. Igår pluggade jag lite på fm sen märkte jag att solen sken och jag bestämde mig äntligen för att ta en paus och gå ut på en promenad. Jag strosade runt i skogen i säkert 1 ½ timme om inte mer. Jag fick ihop över 14000 steg i alla fall!!

Och det hjälpte!! =) Jag rensade ut lite tankar o gammalt skit i huvet och gick mest o njöt. Kom hem rätt mycket piggare och nu tar jag nya tag!

JAG SKA FAN VINNA DET HÄR!!!!!