Lillgrisen

22 januari 2009 12:57

Ja, jag vet inte om jag har några bra råd att ge. Men jag kan skicka lite sympatier och pepp i alla fall :o) Jag känner så väl igen det där. I början är det som en sport att planera och räkna points, plussa lite här och ta bort några där, men efter ett tag infinner sig den där känslan av att: "nu kan jag ju det här". Då är det inte roligt längre, blir liksom slentrian i det hela. Jag är duktig på att planera, där har jag inga problem. Sitter varje söndag och kollar i tidningen vad ungarna ska äta på skolan kommande vecka, skriver en middagslista och en checklista. Mitt problem är ju sen att följa den där listan :o) Sen är det ju så att alla dagar är olika, vissa dagar går hur bra som helst och andra tänker man inte på annat än godis. Men jag vet inte varför det är så...

Försök att hänga i nu, tänk beach -09 :o)

Sandra

22 januari 2009 14:33

Jag känner som du att det tar emot denna vecka men det är väl så de brukar säga att det är, vecka tre är värst, de första veckorna går bra och sedan kommer prövningen som man måste komma över för att sedan köra på i full fart igen! Jag har varit så hungrig/sugen på någonting hela tiden den här veckan. Känns som jag bara tänker på när jag får äta nästa gång...

Hittade till din blogg av en tillfällighet och har följt dig sedan nyår då även jag påbörjade vägen mot ett bättre liv!

Tack för en fin och rolig blogg!

/Sandra i Linköping

Belebrian

22 januari 2009 16:34

Jag planerar inte alla måltider men jag märker att de dagar jag planerar går bättre än de jag inte planerar. Det är så skönt att komma hem från jobbet och bara behöva kolla på kylskåpet (jag brukar försöka skriva veckomatsedel) och se vad som ska lagas plus att man då vet att alla ingredienser finns hemma. Planerar man inte allt är det nog lätt att man gör något "snabbt och enkelt" som ofta inte blir så överdrivet nyttigt.

Kämpa på! Snart släpper den där tunga känslan och så flyter allt på igen!

kram

Sofia

22 januari 2009 17:39

Tror du är inne i din kritiska period. Det enda råd jag kan ge är att fundera på hur mycket du verkligen vill förändra din vikt. Om du verkligen vill, då går det. Jag tror att man kan allt man vill, med mer eller mindre jobb. Kämpa! =)

Louice

22 januari 2009 17:45

Men visst är det så att man efter några veckor, kommer inte ihåg hur länge, tappar gnistan? Det är ganska vanligt. Det enda råd jag har är att hålla i o inte ge upp.

Jag är tyvärr grymt dålig på att planera...Säger jämt att jag måste bli bättre.

Kram o pepp!

Cee

22 januari 2009 19:39

Ja du det är svårt att hålla ången uppe och så där brukar det gå för mig också ett tag är man duktig skriver upp allt sen bläää skriver inget sen brukar jag vara på ruta 1 igen men jag hoppas du hittar ångan igen så det inte blir så för dig. Kom igen nu jag vet att du kan detta. Hoppas mötet gik bra och att det blev ett minus allafall om inte skit i det ta en ny vecka nu. Med nya friska tag. pepp och kram du kan
kram Cee

Malin

22 januari 2009 21:06

Massa peppkramar kommer här!! Upp på hästen igen. Kom ihåg att DU är BRA!!! kram

Cornelia

22 januari 2009 22:01

Åh jag har inga bra råd. Jag är en sån där som går på ren jävla envishet och segar på med tristess när det börjar kännas trögt! Men det klart att kolla på bilder före och efter är alltid en motivator, jag har en idé om ett inlägg på det temat hos mig, hoppas hinna få in det imorgon så titta in då. Du fixar detta tjejen!!!
Kram och pepp

camilla

23 januari 2009 01:17

Lycka till i dag :)
Kram

Coyntha

23 januari 2009 11:55

Hur gick det på V.V?
Kom igen .... du kan!
Jag tror du pressar dig för mycket. Jag skulle vilja träffa dig och det vore kul om vi kunde sita och prata om allt detta.
Jag tror att om du inte ställer ett "måste" går det lättare.
Att träna har blivit min motivation. Man tränar: man mår bra. Man mår bra: man vill träna mer = man äter bättre för att man vill inte störa träningen!! Fattar du??
Det är lätt... om man vill att det är lätt.
Kom igen kom igen.
Jag kan tipsa dig om hur jag äter. Jag följer ingen metod just nu.
* kram *

Angel

23 januari 2009 13:17

Det går upp och ner hela tiden för mig med lust, ork och inspiration. Men jag försöker just nu tänka framåt och inte för stunden (skulle helst vilja skita i allt om jag ska vara ärlig). Jag försöker se mig mycket smalare till sommaren och det pushar mig att fortsätta kämpa. Så ge inte upp du också.

Lycka till med vägningenm, hoppas du får ett bättre resultat än jag.

Kramar Angel

sanna

24 januari 2009 23:35

Hej vännen! Låt det vara så ett tag då...Så blir det för oss alla någongång. Man har inte alltid lust med det man gör. När det gäller bloggande så kan jag säga att ibland har jag lust att stänga ner den för jag är less.

Men samtidigt så hjälper den mig att nå mitt mål. Jag hamnar ofta i det här tröttnar på allt runt omkring mig.

Som nu har jag inte gått i skolan för jag klarar inte det just nu. En så länge är jag glad att jag inte spårar ut med maten.

Men jag försöker ta ett nytt tag, pressa dig inte så mycket det är helt okey att känna så ibland...

Ger dig en bamse kram från mig, vill höra ditt skratt när jag närmar mig Skåne =)

Kramen

Coyntha

25 januari 2009 21:13

Var är du gumman?? * kram *

Frida

25 januari 2009 21:23

hejsan!
Har följt min blogg til och från och måste säga att du är skit duktig!! Alla har sina backar.. men du klarardig förbi även dem! Tänk på hur det känns EFTER du ätit samt hur de känns när du låtit bli. Bar aatt du har grejer i skafferiet så där är ju värt en eloge! Tänk på hur duktig du är och fortsätt så!

MVH Frida alias Heaven

Madde

25 januari 2009 22:10

Hejsan tjejen!

Nu ska vi inte tappa suget...måste tänka framåt..vet att det är j-t lätt att säga men tänk beach 2009...kanske inte pinnasmala men i alla fall så behöver vi inte lura i vassen...hoppas jag i alla fall...hihi... Kramar i massor från Madde

sanna

25 januari 2009 22:33

Tänker på dig...

Kramar om dig...