Jo alltså grejen är jag just nu sitter fast. (och har gjort väldigt länge)

Jag bestämmer mig ena veckan för att köra nystart och taggad som fan kastar jag mig hejdlöst ut i tomma intet. Det spelar ingen roll hur jag gör för det faller alltid efter ett par dagar igen. Minsta lilla motgång och jag ger upp. Gång på gång på gång. Om jag bara visste varför eller kunde ta mig förbi det....

Jag orkar inte med det längre. Inte just nu. Jag är så enormt trött på det själv nu. Trött på att lova mig själv en sak ena dagen bara för att bryta det löftet ett par dagar senare.

Jag vill väl tro att jag har motivationen till det och jag vill sååååå gärna, men tydligen inte.

Men som sagt. Jag kommer igen!

Jag SKA klara det. =)

TACK!
Tack för att ni orkar lyssna på mig!
Tack för att ni stöttar mig!
Tack för att ni peppar mig!
Tack för att ni sparkar mig i baken när jag behöver det!
Tack för ert enorma stöd!
Tack för alla tips och råd!
Tack för att ni finns där ute!
Tack för att ni är NI!!

Det är NI som får mig att fortsätta. Ni som ger mig kraften jag behöver. Utan er hade jag kanske redan gett upp....

Jag kommer inte att ge upp. Jag kommer att kämpa vidare. Jag SKA vinna över det här. Tids nog.

Men just nu behöver jag nog omstrukturera det hela och få en ny infallsvinkel.

Faktum är ju att jag egentligen vet precis hur jag ska göra för att få det att funka. Och det funkar om jag bara gör det. Det vet jag.  
Men grejen är att jag INTE gör det. Och jag vet inte varför. Men kunskapen finns där helt o hållet.

Så jag tar Time Out ett litet tag för att hitta kraften att fortsätta. Just nu känns det inte lönt att hålla på med samma sak om och om och om igen,
det funkar inte just och och känns bara väldigt uttjatat. Jag vet att många vill tipsa om olika metoder som funkar bättre än den förra och det tackar jag för. Men just nu måste jag hitta min egen väg. Nåt som funkar för MIG.

Så ett tag framöver blir jag kanske lite frånvarande här. Men jag kommer fortfarande och hälsar på er där ute!

Ni är bäst!!

TACK!!

Jag använder mat och framför allt godis som snuttefilt. Den tryggheten som alltid finns där. Den tröstar mig, piggar upp mig, ger mig lugn och ro, firar med mig, finns alltid med i alla möjliga situationer. Men dömer mig aldrig.
Barnsligt men sant.

För det är verkligen så det är. Det ÄR min snuttefilt. Min ständiga vän och följeslagare. När jag inte får ha min snuttefilt blir jag rastlös, arg, grinig, irriterad, orolig, ängslig och rädd. Och hur gör man sig av med en snuttefilt som hängt med i 31 år?? Hur fan ska det gå till. Jag måte ju äta. Maten måste finnas där. Jag kan inte bara rycka bort den och kallhjärtat säga att "nu får du fan klara dig utan".

Godiset har jag försökt rycka bort så många gånger att jag tappat räkningen men alltid saknat det för mycket.

Och som alla som haft en egen snuttefilt så vet ni att det inte duger med några ersättare. Just DEN filten och BARA den filten duger. Inget annat.

Men det sägs väl att steg 1 är att identifiera problemet. Sen får man arbeta fram en lösning efter det.
Så problemet är identifierat. Nu ska jag bara hitta lösningen på det...

Tips mottages gärna.

P.s Det blev ingen träning varken igår eller idag på friskis. Som en del av er sagt så blir det oftast inget bra om man går dit fast man inte vill. Och det är så sant så. Det hade inte blivit bra nåt av det. Så det blir raska promenader resten av veckan och lite städande hemma istället.

P.s 2: Helnötet är Björnes. Jag ska inte äta av det...

Tack för allt er stöd!

Hmm. Jag kan välja att träna idag kl 19.30 eller imorgon kl 17.15 (Sticker tll Malmö på tors så det får ju bli idag eller imorgon)

Jag är inte sugen på nån av dom. Tiden idag är alldeles för sent. Jag kommer inte att vara hemma förrän efter 9. Och då ska det duschas och ätas. Detta pass är visserligen med en ledare som jag inte testat innan men han sägs vara bra. Men som sagt på tok för sent.

Passet imorgon är med en ledare jag inte alls tyckte om och inte alls vill träna med igen men tiden passar mycket bättre. 

Pest eller kolera tycker jag. Men det är väl bara att bita ihop och ta nåt av det. Eller hur?? 

Jag har under veckan varit riktigt nere (mest på grund av vikten) vilket har lett till att jag tröstätit. Vilket i sin tur gjort att jag gått upp mer igen. Vilket har gjort mig ännu mer nere. Vilket har lett till mer tröstätnig (och mer viktuppgång). En fruktansvärt ond spiral som är enormt svårt att ta sig ur.

Jag vet inte om det varit fullmånen, galna kvinnohormoner, en kombination av de två eller vad. Men det har fått mig att fundera. Vad är det egentligen för kraft som gör att jag väljer att äta en påse godis istället för att låta bli? Vad är det som får mig att slänga en halväten påse chips ena dagen bara för att köpa en ny påse nästa? Vad är det för kraft som får mig att välja en pizza trots att jag egentligen inte är hungrig??

Varför är kraften som säger åt mig att göra vissa saker starkare än den motsatta? Varför har jag inte kontroll över min egen kropp och mina egna tankar? Varför kan jag inte styra över mig själv?? Varför förlorar jag alltid när jag kämpar mot mig själv?  (För det är ju det jag gör) Är jag så svag?

Kanske schizofren? Dubbla personligheter låter inte alls omöjligt. Den ena starkare än den andra. Den andra vinner alltid. Spelar ingen roll vad jag gör.

Den ena bryr sig och anstränger sig.
Den andra skiter i vilket.

Nu ska vi spela lite WoW i alla fall. Båda två!   ;)

Idag firar vi vår 5e bröllopsdag! =)

Vi gifte oss precis efter midnatt natten mellan den 15/16 nov 2003.

Älskar dig så otroligt mycket!

Du gör mig fantasktiskt lycklig!

=)

Puss!

Vi firar med en hotellnatt i Malmö senare i veckan!

Jo om jag bara kunde spendera helgen i Northrend så skulle jag göra det. Det kliar sannerligen i fingrarna. Fick köpa collectors edition som en tidig julklapp från Björne. Frosty är grymt söt!! =)

(Northrend är ett nytt "land" i expansionen till World of Warcraft som släpptes i går.)

Men det måste pluggas en jävla massa och jag är inte alls på plugghumör. Det känns som jag bara hinner göra övningsuppgifterna och sen labarna och sen är det dags för nästa modul. Jag hinner liksom inte lära mig nåt på egen hand. Experimentera.

Allt tar en sån jävla massa tid. Jag spenderade nog en hel dag bara på att få en viss funktion att fungera. Det togs upp i en föreläsning och en av övningsuppgifterna. Så jag försökte och försökte. Fattade ingenting när det inte funkade. Jag gjorde ju rätt. Testade, provade och slet till slut mitt hår. Jag lusläste kurslitteraturen och googlade i timmar utan resultat. Det visade sig senare att denna funktion inte fanns med i den nyare variant av flash som jag använder. Tack.... Kunde ju sagts tidigare... 

Sånt är det hela tiden. Sånt som borde gå snabbt tar enormt mycket tid.  Och så får jag sitta hela jävla helgen med skiten. Märks det att jag är grinig?? 

Men det måste göras annars kommer jag hopplöst efter och det vill jag absolut inte. Då kommer jag aldrig att hinna nåt. 

Jo det är sant. Ett grått hår stirrade tillbaka på mig imorse. Det kan har varit blont också iofs... Det var väldigt mycket ljusare än det andra håret. Men sannolikheten att jag blir blond är nog väldigt mycket mindre än att jag blir gråhårig. ;)

Jag försökte fota det men det gick inte alls bra. Det syntes inte alls på fotot. 

Så sånt är det. 31 och gråhårig. Äntligen åldras jag. =)

Coyntha: Du ville ha rcept på Tacosalladen...

Har inget direkt recept men så här gör jag:

Stek upp köttfärs och blanda i taco kryddmix. 

Lägg lite nacho chips på ett ungssäkert fat. 

Toppa med köttfärsen och riven ost. 

Gratinera i ugnen (typ 225 grader) tills osten smält. 

Tag ut och stö över hackad sallad, tärnad gurka, skivade tomater, majs och rödlök. På med taco sås och nacho cheese dip. Sen har jag på en dressing gjord på fil som jag kryddar med salt, grillkrydda, paprikakrydda, taco bordskrydda och jalapeno krydda. 

Så blir det nån form av sallad av det hela.